det är så logiskt alla fattar utom du <3
Den stjärnbeströdda himlen sjunker till marknivå och städernas ljus bildar sina egna solsystem.
Hur man tycks falla som meteoriter mot varandra; i ljuset, i mörket.
Världen blir en annan, liksom synen och tankarna.
All denna skönhet!
Mitt riktiga jag måste väl vara detta? Alla varma stjärnors ljus, och, då man når en sjö - ett hav -, en spegel för universum.
Nattens skönhet; nattens alla ljus i mörkret!
Dock är det inte natten själv som gjort upphov till alla dessa ljus; varma stjärnor.
Mänskligheten har väl sin skönhet trots allt, men allt vi skapat är bara en ny bild av himlens stjärnor, rymdens stjärnor. Det oändliga universum, större än ett mänskligt sinne.
Må det vara mina sinnen som spökar, men nattens skönhet når samma oändlighet som det, nätter som denna.
De nätter jag menar - de med oändlig skönhet, de med stjärnor som brinner med mig i sömnen - gör de inte mig till en dåre för universum?
Jag lovar dig:
Du kan få mig vart du vill.
