Fluglortar.
Drömmarna som rör sig i min tröga skalle tycks vara oövervinnerliga. Det måste vara fel att känna sig bättre när allt man gör är mycket sämre. inte ens dig kan jag hålla kvar, och du andra kan jag inte få kontakt med ens när jag har bestämt mig. Jag är glad att jag har er att fly undan till när alla andra tycks simma åt det motsatta hållet. Mina drömmar om det liv ni lever kanske kan rädda mig denna gången också.
Jag känner i alla fall på mig att jag kommer vara hemma någon gång snart, låt mig säga 29 och 9. Nu blev det väl självklart helt plötligt?
